Höst-Öst-resan

I år var det jubileum för den legendariska Höst-Öst-resan, en bussturne som i år var nästan fyra veckor lång. Vi var tre från Täby som deltog de första 11 dagarna, Göran, Linda och Robban. Göran var rutinerad deltagare, medan vi andra var nybörjare.

Resan startade i Göteborg, snabbt tog vi oss ner genom Sverige, övernattade på färjan mellan Trelleborg och Rostock, sen buss rakt genom Tyskland fram till första tävlingen i Tjeckien. Redan från start började vi inse att mat skulle vara en bristvara under resan. Tidsschemat var tajt, så nån tid för matstopp fanns inte. De rutinerade hade lärt sig att överleva på en diet bestående av varma mackor som man kunde köpa på bussen, kompletterad med öl och Irish coffee.

Första tävlingen gick i Usti nad Labem, i sandstensklippterräng. Detaljerat med höga klippor och smala passager, skala 1:3500. Duschen fick vänta, som alla dar, 8 timmars bussresa väntade fram till Brno.

Nästa dag var det tävling i Sajdikove Humence i Slovakien. Öppet och lättsprunget denna dag, den snabbaste dagen på hela resan. Byn välkomnade oss genom att spela traditionsenliga välkomsthymner på byns heltäckande högtalarsystem.

Vidare mot Budapest och Spartacus cups tvådagarstävling. Terrängen var blandat fint och tätt, med gott om höjdkurvor. Första dan hade de också Lucky-Race, en tävling med bara kontroll-definition på en yta 20x20m där 40 kontroller var utplacerade. Linda tog en stark tredjeplats och var bäst av bussresenärerna. Andra dagen drog stormen Herwart in över tävlingen, de som startade tidigt klarade sig bra, medan övriga fick känna på vindbyar på upp mot 180 km/h. Inga skadades men tälten på TC blåste iväg. Efter tävlingen satte vi oss i bussen med sikte mot Belgrad, här fick vi känna på hur det är att passera gränser utanför EU. Gränspassagen tog 1 timme och 40 minuter, men ändå bra jämfört med bussen efter, som inte släpptes igenom alls den dan då gränspersonalen gick hem. Väl framme på hotellet vid 22:45 avnjöts världens snabbaste fyra-rätters måltid då matpersonalen också var sugna på att gå hem och serverade alla rätter samtidigt

Måndagen bjöd på busstur upp i de Serbiska bergen, till en början var det vackert med snö på bergstopparna. Men ju högre vi kom, ju närmare kom snön och när bussen stannade vid sjön Vlasinko Jezero så visade snömätaren på 10 cm nysnö. Något kyligt när superstället låg hemma… Annars fin och guppig terräng.

Nästa dag inledde vi med en sprint i en kuperad park i Plovdiv, Bulgarien innan vi drog vidare mot Turkiet och Istanbul 5-dagars.

Första etappen gick några mil norr om Istanbul. Terrängen var relativt öppet och fint, men en del taggbuskar fanns det, även en del taggiga lian-liknande växter som man fick se upp för. Det blev en bra dag för TOK-arna, alla tre fick varsin seger

Andra etappen gick österut, i den asiatiska delen av Turkiet. Speakern nämnde innan att det var ganska tät skog och tipsade om att springa runt. Det visade sig att terrängen var betydligt tuffare än vad vi räknat med. Kartan var i princip helgrön, där de gröna partier bestod av olika varianter av taggbuskar. Det fanns iallafall en hel del stigar, som dock inte heller var så lätta att hitta eller följa. Etappen var en medeldistans, men segrartiderna drog iväg en bra bit över timmen.

Tredje etappen var en sprint som gick ute på en ö söder om Istanbul. Arrangörerna hade hyrt en båt så att alla tävlande kom ut till tävlingen. Mycket fint och vi fick även se lite delfiner på vägen hem.

På kvällen var det en bonusetapp, nattsupersprint inne i Istanbuls Grand Bazaar. Några kontroller hade gröna ringar, då satt de en våning upp. Kul och trixig orientering.

Fjärde etappen var en sprint på Istanbuls tekniska universitet och sista etappen var en medeldistans i samma skog som första etappen. Det blev idel pallplatser för Täbylöparna, en seger i H21 för Robban, Linda tog en andraplats i D40 och Göran blev trea i H60.

Här lämnade Täbylöparna resan och efter en höghastighetstaxiresa till flygplatsen tog vi flyget tillbaks till Stockholm.

Författat av Robban och Linda