Sly-KM (2009-12-03)

Så var det då dags för mitt sjunde sly-KM i ordningen. Jag har aldrig tagit hem segern men vad jag minns så har jag nästan alltid varit riktigt nära när det börjat dra ihop sig men så har det spruckigt på någon kontroll varje gång. Så även denna gång.
Tänker försöka dra den korta varianten. Jag, Oskar och Chrille kom loss vid fyran när vi fintade bort Lindahl, Millinger och de övriga vid den kontrollen. Därefter körde vi på och försökte utöka avståndet till de bakomvarande men efter en miss på 8an så var Johan och Martin L-H ikapp. Efter en liten sväng på 12an så anslöt ytterligare en person till tätklungan som då bestod av 6 pers.
Vid kontroll 13 missar jag att alla stämplar och jag hänger på en bit till nästa kontroll innan jag upptäcker det och får då vända om. Är det kört nu tänker jag en kort stund innan jag kommer på att det aldrig är kört på sly-km.
Spikar kontroll 14 och fångar då upp Lindahl som gjort en liten sväng. Vi dundrar vidare mot 15e kontrollen och strax innan vi är framme möter vi de övriga som tror att vi har tagit den. Vi låtsas som ingenting och kör vidare och spikar kontrollen. Yes, nu är vi loss! Skönt att vara tillsammans med en så stabil natträv som Johan, även om han började bli lite sur för att han fick sköta orienteringen.
Jag sneglar snabbt bakåt och det är helt mörkt. Vi har helt klart skaffat oss en bra lucka. Kontroll 16, 17 och 18 flyter på bra och jag börjar fundera på hur jag ska lägga upp spurt-taktiken. Får dock börja fundera på andra saker när jag ser kontroll 19 på kartan, ett kryss i ett stort grönområde. Det brukar betyda ett helvete.
Denna gång var det dock inte så farligt då det gröna var hyfsat öppet vilket gjorde att det endast blev en kort sväng innan jag spanade in kontrollen. Johan hade redan hittat den och var på väg mot nästa kontroll när han försöker få mig och tro att han inte har hittat den. Så lättlurad är jag inte.
Nu ser jag dock inte Johan längre förutom vissa små ljusglimtar då och då långt framför mig. Jag försöker orientera själv till kontroll 20, men springer helt snett. Inser det efter ett tag och korrigerar in mot kontrollen. Är fortfarande själv.
Springer vidare mot kontroll 21 som jag försöker ta snett uppifrån. När jag kommer ner mot kontrollen så möter jag Johan som återigen försöker lura mig att han inte har tagit den. Men jag anar ugglor i mossen och fortsätter framåt och kort därefter hittar jag kontrollen.
Försöker ligga på lite mot 22:an men drar lite snett då jag då och då ser Johans lampa glimta till. Uppe på höjden till höger om kontrollen möter jag honom och jag vet nu inte vad jag ska tro efter hans tidigare fulingar. Jag väljer att gå på min egna känsla, vilket tyvärr var fel denna gång då jag gör en ganska bra sväng uppe på höjden innan jag inser var jag är. Vänder om i rätt riktning och hittar strax därefter kontrollen. Här vid kontroll 22 visar det sig efteråt att jag ligger ett par minuter efter Johan, men att jag har en bra lucka (ca 5-6 min) till de bakomvarande. Ganska safe på en topp 2 placering kan man tycka.
Så kommer vi då till den evigt återkommande slumpkontrollen. Kontroll 23, en sten i ett tätt grönområde, omöjlig att hitta. Jag har bra koll på sträckan då jag springer förbi stenarna på höjden. När jag kommer ner i grönområdet inser jag direkt att det här kommer att bli svårt. Tätt med sly och skit och inget att läsa på.
Nästan direkt så träffar jag på Johan och vi springer runt lite som yra hönor, men utan någon lycka. Som sagt så finns det ju inget att läsa in sig på så det är bara att fortsätta virra. Efter vad som känns som en evighet så börjar det dykar upp lampor, vilka blir fler och fler ju längre tiden går. Samtidigt märker jag att min lampa håller på att dö, och det är verkligen en fråga om jag ska hinna ta de sista kontrollerna.
Efter ytterliggare minst 5 minuter i skiten så hittar jag kontrollen. Några har redan hittat den, men många är också kvar och letar.
Min lampa är nu tyvärr helt död och jag lyckas med lite hjälp från Chrille att plocka kontroll 24 innan jag beger mig tillbaka mot målet.
Tråkigt att det skulle sluta på det viset när det såg så bra ut så nära mål. Ett stort grattis till Johan som tillslut ändå lyckades knipa segern. En mycket värdig vinnare. Också ett mycket stort tack till Per och Peter som arrangerat ett kanonbra sly-KM.
Nästa år...
(Riktigt kul att springa med GPS-klocka för första gången så man får se var man har varit..)